En fin helg äntligen, så var det dags för en runda på södra banan. Trots att benen värkte efter gårdagens runda och nacken sved en aning så tar man en ipren och spelar. För vem kan motstå en fin höstdag. Det var fullbokat i går så det vara bara att ta en gråtid efter lunchtid. Många hade nog tänkt samma tanke som Anneli och jag och vi blev i hoparade med två som bara hade tänkt gå nio hål.
Efter sedvanlig fika, nio hål avklarade, slog vi ut på hål 10. Jag fick genast ropa fore då jag med förskräckelse såg min boll gå mot efterkommande hål. Några hål längre fram började det bli en del väntan. Vi såg snart att det var flera bollar före oss som makade sig fram i ett långsamt tempo. När vi äntligen kom fram till green på hål 14, vi hade båda varit i vattnet, och de två männen som var efter oss säkert muttrat en del, stod det både en fyrboll och en tvåboll och väntade på att slå ut på ett korthål. Det var dock inga sura miner utan Anneli och jag blev inbjudna att gå med tvåbollen. När det äntligen var vår tur hade de två männen satt sig demonstrativt på en soffa och jag hörde något om ...tvåboll....fyrboll. Men vi slog ut. Först slog jag med min järn femma och landade bollen tre meter till höger om flaggan. Sedan Annelis tur som landade med sin boll några meter till vänster om flaggan. Två enkla par och sedan vidare. Nästnästa hål där stod två fyrbollen och väntade på den andra fyrbollen som gick före dem. Men inga sura miner här inte.
Vi undrade dock vad de två männen tänkte... de såg lite sura ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar